Prolog

Snön låg tyst och tjock på marken, himlen var mörk och gåtfull vid grusvägen till Highrose garden i London. En kvinna var på väg hem från sitt arbete men tog en extra lång runda hem för att njuta av den vackra syn som hon såg framför sig. Hennes fotsteg var det enda som hördes där hon gick på vägen. Nyckeln sattes i låset, dörren gick upp och hon slängde väskan på golvet. Hon hängde av sig ytterkläderna på krokarna i hallen och gick upp på övervåningen för att ta ett bad men hörde sen att hunden inte skällde som den brukade göra när hon kom hem. ”Sanni, kom hit!” Lockade hon för att hunden skulle komma fram men det gjorde den inte. Trappan ner till källaren var krokig och ostabil men hon lyckades komma ner ändå, kvinnan öppnade dörren sakta och tände lampan. Framför henne var det blod i massor, båda på väggarna och taket. Hennes hund var upphängd med baktassarna uppåt och uppskuren vid bröstet, alla organ låg på marken medans flugor flög överallt. Kvinnans blick svepte över hela källaren som också var väldigt stor och öppen, hon skrek till när hon såg texten på väggen intill henne. Trappan upp var mycket jobbigare och längre än vad den brukade vara men så småningom kom hon upp, kvinnan slängde sig på telefonen och ringde.

”Kommissarie Guddman, du har telefon.” Sa Sofia som var kommissariens, kontorsassistent.
Mrs Alice Guddman hade många vänner och en lycklig familj som alla skulle beskriva henne som en utåtriktad och mycket vänlig kvinna. Hon tyckte om att klä sig feminint och var mycket modemedveten. Hennes hår var brunt och uppsatt, hon hade ett väldigt vackert ansikte som hon kunde förföra väldigt många män med. Hennes man Alex, var en mycket framgångsrik advokat som också var mycket stilig och i fyrtioårsåldern. Han hade svart och ganska långt men välstylat hår och trendigt skäggstubb. Kommissarie Guddman som själv var trettiofem år hade två barn med sin man. Philippa som var åtta år var mycket talangfull och brukade jämt använda klänning. Hennes hår var långt och chokladbrunt, det passade väldigt bra med de fräknar hon hade på kinderna. Natasha som var fem år var mycket busig och hatade att sitta still. Hennes hår var gyllenbrunt, nästan lite guldigt och lockigt.
”Kommissarie Guddman” svarade hon med en vänlig stämma.